Toppen. Nu kommer jag vara känd som "hon som uppmuntrar lårbensbrott" och bli bannlyst därifrån för evigt.
onsdag 23 september 2009
Uppläxning
Idag blev det lunch på Vetekatten bland silverrävar och budapeststubbar. Jag satt i godan ro och tuggade på min ost- och skinkpaj när körsbärstomaten på tallriken plötsligt sköt iväg mot friheten med ett lyckligt yl. Min slintande gaffel kan ha haft något med det att göra. Egentligen ylade den väl inte heller, den såg bara väldigt glad ut att slippa bli uppäten. Tomaten försvann utom synhåll men kom snart tillbaka igen i en väldigt bestämd dams näve. Med barsk stämma sa hon: "Någon kan halka på den!" och satte ner den på bordet med eftertryck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Ha, ha. Råkar vara god vän med tjejen som är VD på Vetekatten, så får du problem där Anna så säg till så ska jag lägga ett gott ord ;).
SvaraRaderaOh vilken lättnad, tack :P
SvaraRaderaOh, jag kommer bli en sån. I värsta fall. I hatt och handskar och glasartad blick. Med en hel Budapeststubbe framför mig. Ensam. Sorglig. Folk kommer förbarma sig ibland och sätta sig vid bordet bredvid. Kanske säga några vänliga ord. Jag kommer vända mig mot dem. Le vänligt. Nicka nådigt. Återgå till min bakelse...
SvaraRadera