Pippi-fasoner

Så här blir det om man stressad ger upp jakten efter två likadana strumpor i högen med nytvättat på morronen:

Bara så ni vet

Copying a Classification Tree or Classification copies its hierarchy of Classifications and Classification Shortcuts; however, you must specify whether classified items are also copied. Moving a Classification Tree or Classification moves its hierarchy and all classified items. If you copy or move a Classification to the same level in a hierarchy as a Classification Tree, the Classification becomes a Classification Tree. If you copy or move a Classification Tree to the level of a Classification, the Classification Tree becomes a Classification.

Hjälpdokument eller stjälpdokument?

The Hoff

Det är lite roande att han som har gjort det här smakfulla underverket är jurymedlem i America's Got Talent. De kanske behövde ett avskräckande exempel.

Sånt man borde

Jag tänker att jag borde skaffa en hobby som liksom inte sätter sig på midjemåttet så mycket. Men det är så rofyllt att laga mat eller nyupptäckten: baka (Inga dubbeljäsande bröd med handmalda mjölsorter från någon fryntlig antroposof, utan mer sockerstinna snabbfixade experimentella grejer... Pang tjoff ba.). Jag kanske borde sätta upp ett litet tält på gatan utanför och kränga härligheterna, göda andra istället för mig själv.

Hur som helst är det här med att hitta en hobby riktigt klurigt. I flera år kunde jag hänga i timmar med papper och penna vid köksbordet, det var som att gå in i en helt annan värld och ritaritarita och glömma av tiden helt och hållet. Men nu när jag har ett jobb som innebär att jag ska vara någorlunda kreativ för jämnan och just rita emellanåt så känns det som att jag jobbar när jag ritar krusiduller hemma. Spel av alla de slag går bort för jag har inget tålamod whatsoever och är dessutom en riktigt usel förlorare. Jamenar jag har ju inte ens disciplinen att komma igång och träna. Så jag gömmer mig bakom kryddhyllan ett tag till och anser mig vara ett hopplöst fall.

Jag har ännu aldrig mött en frestelse..

..som inte övermannat mig, slagit mig i huvudet och tvingat mig på knä.

Mitt mål för dagen är att inte äta choklad. Bara frukost, frukt, lunch, frukt, middag och möjligen lite Läkerol. Inget annat.

Klockan tio var jag redan full av självmedlidande.

Då dök Anna upp på MSN och förkunnade glatt att det finns en ny chokladsmak jag bara måste prova. Och jag tittade på bilden och där var små exploderande nötter och flygande kanelstänger och det står Limited edition vilket är ett försäljningsknep jag alltid går på.

Så då blev jag ännu mer chokladsugen. Och ännu mer självömkande. Och så blänger jag surt på min oskyldiga mellanmålsbanan vars enda synd är att inte vara choklad.

Tisdag morgon i oktober

Det stod en bunt svartklädda huttriga morgonsura människor och blängde på omvärlden utanför hissarna på jobbet vid åtta i morse.

De såg att vara rollbesatta för att jobba på ett stort statligt murrigt företag.

Plåta och glöm...

...det är min nya shoppingteori. För kan man inte köpa det man vill ha kan man spara ett foto på det eftertraktade att glutta på emellanåt tills det går över. Överkurs vore ju att scrapbook:a ihop ett album. Det kanske kommer. Idag sörjer jag de här som jag stötte på under min lunchpromenad (och som en trasig fot sätter stopp för). Ljuvliga.

Kristina, Ernst och jag

I några år nu har jag sprungit på Kristina Lugn titt som tätt. Lite var som helst hasar hon förbi med sitt yviga hår och sina slokande axlar, i t-banan, på någon tvärgata. Ibland kommer jag på att jag inte har sett henne på ett tag, och som genom ett trollslag dyker hon upp i mjölkdisken på Hemköp eller så.

Ett tag hade jag en teori om att hon kanske var min skyddsängel (för visst skulle hon passa i vit särk och ruggande vingar?). Men det känns lätt olyckbådande att ha en sådan sävlig ängel.

Nåväl. Nu var det ett tag sedan jag såg Kristina. Istället har Ernst Billgren börjat korsa min väg rätt frekvent. En dag står han med sin pälskantade rock och hänger utanför thaiholken, en annan dag i det närmaste krockar jag med honom när jag svänger runt ett hörn på väg till jobbet... Och jag börjar fundera på om det är en vanlig extraknäck i kultursvängen. Det där med skyddsänglandet alltså.

Recension: Dumlekaka

Alltså. Jag gillar Dumle. Eller - egentligen är jag emot dem lite, baserat på att de har förirrat sig så långt från ursprunget: En Dumleklubba har av lättförståeliga skäl hårdseg kola, alla andra Dumlingar har lösare.

En Dumle är dock alltid en Dumle, så när jag nere i butiken på jobbet såg en Dumle-chokladkaka i hyllan och dessutom var i starkt behov av firarchoklad var jag tvungen att testa.

Men nja.

Dumleklubba är hårdseg är god.
Dumlekola är trevligt lösseg är god.
Dumlechokladkaka är jättelösseg är mest Plopp-smakande.

En klar besvikelse!

Handtvätt

Jobbet har låtit sätta upp fint inplastade orange A4:or mitt på spegeln inne på toaletterna, där lite text samt sex glada bilder instruerar oss i hur vi ska tvätta händerna. Hur vi ser ut i hår och ansikte är uppenbarligen inte viktigt längre.

Det visar sig att jag har tvättat händerna fel i 35 år. Dels har jag missat att man ska gnugga naglarna mot handflatan för att rengöra under dem. Och dels har jag missat att man, när man avslutat sin tvätt och sköljt av händerna, ska ta en pappershandduk för att stänga av kranen och öppna dörren med, och en annan pappershandduk för att torka händerna. Jag förutspår att svininfluensan kommer slå hårt mot världens trädbestånd.

Men det som gör mig mest frågande är - jag använder en pappershandduk för att öppna dörren och hålla mig alldeles ren. Men sedan då? Ska jag lägga plastfolie över tangentbordet och desinficera telefonluren innan jag svarar när det ringer?

Money money money

Jag har kollegor som är bekymrade över att de aldrig hinner göra av med friskvårdsbidraget från jobbet.

Jag förstår inte problemet. Att göra av med pengar har aldrig varit ett problem för mig. Och än mindre att göra av med pengar andra ger mig med en uttrycklig order att shoppa.

Lunchen i dag kostade 66000:-. Plus fem sallader.

Glöggvett

Jag har lyckats lägga tassarna på en flaska Blossa 09. Nu står den på köksbordet och bligar oskyldigt varje gång jag går förbi. När är det egentligen okej att provsmaka skrället? Jamenar Ikea har tydligen redan plockat fram julpyntet. What would Ribbing do?

No soup for you

På ett av lunchställena vi frekventerar finns Stockholms svar på Seinfelds soup nazi. En prydlig köfålla leder till beställningsdisken där hon regerar. Ställer du brickan fel rycker hon tag i den och bankar ner den på rätt plats. Fumlar du och är långsam där framme ligger du risigt till, hennes iskalla, missnöjda blick känns ända in i ryggmärgen. Idag plockade jag pluspoäng genom att ha färdigutrivna rikskuponger i jämna valörer i högsta hugg. Vad gör man inte för lite mat.