Gala flickor, gala!

Det finns de som får åka till USA på konferens. Det finns de som får åka till Tyskland på utbildning. Det finns de som får åka till London på seminarium.

Klockan 13 i dag ska jag sitta i webinar. Dvs, jag ska koppla upp en dator här mot datorn hos en person som sitter i Kista som ska hålla en dragning för mig.

Mitt jobb är så glamoröst.

Samlingspärmen, dra något gammalt över dig

Kollegan har förstört mig totalt. Jag kan numera inte röra mig i stadsmiljöer utan att nogsamt inspektera gatuskyltar i allmänhet och kvartersnamn i synnerhet.

På lunchen i dag parkerade vi i kvarteret Inköpschefen.

20 frågor

Inne på tredje veckan med helvetesförkylningen börjar den äntligen ge med sig (storsint) och idag fick jag ett sms att min nya iPhone är på väg efter fem veckors trälig väntan. Det finns hopp om livet alltså! Det firar vi med en lista. Förlåt att jag inte orkat översätta själva frågorna.

1. Show us the inside of something cute
Ljuvligt söt på ett lite, eh, skrämmande sätt är Tim Burtons The Melancholy Death of Oyster Boy & Other Stories. Du kan läsa den här.

2. What's the last home cooking you had?
Jag är inne i en kakbaksperiod (det går över snart...) och ska strax gnaga på den senaste tillskottet.

3. What do you miss?

Sommarlovet.

4. What makes you laugh often?

Kristin.

5. Whats your favorite word?

Pördigt. Skojabara. Hallonröd. Bästa bäret och färgen i samma ord.

6. What are you trying to quit?

Att förhala. Jag kommer sluta gör det vilket årtusende som helst. Jag ska bara...

7. What's your favorite commercial right now?
Jag är lite småkär i Postens prickar.

8. Whose style do you dig?
Audrey Hepburns.

9. Link to a great blog you've discovered lately...

Elsies, som jag knyckt den här listan från. Hon är så kreativ att man blir alldeles matt.

10. What's the last craft you made?
Räknas kakor?

11. A photo of the last happy mail you got

Om jag hade haft det här hade det varit inbjudan till ett födelsedagskalas hos en av mina äldsta och finaste vänner. Festen visade sig vara en hemlig bröllopsfest!

12. Something you've got lately?

En spikmatta. Jag samlar mod att lägga mig ordentligt på den fortfarande (min smärttröskel är så låg att den inte ens kan kallas för en tröskel, möjligen en blygsam list...)

13. What are you looking forward to?

Soffmys, tåflört, björkved i kakelugnen och höststorm utanför.

14. Post a recent snapshot of yourself.

15. Recent Favorite Movie?

Jag har inte sett någon nyligen som riktigt har kvalificerat sig. Men däremot ser jag fram emot den här:

16. Something you're working on right now?

Jag filar lite på formen på min hemsida. Men datorn kraschade och jag hade ingen backup på det och ptja. På den vägen är det.

17. If a movie were made about you, who would play you?

Hm, Drew Barrymore?

18. What gives you goosebumps?

Sniff i nacken.

19. Share a new obsession.

Etsy. Herregud. Jag skulle kunna köpa allt där. ALLT.

20. What's the meaning of your life?

Jag famlar på i blindo här. Återkommer när jag vet.

Måndagmorgon

05.54 vaknade jag abrupt - elva värdefulla minuter innan klockradion skulle startat - av att jag tyckte mig höra signaturmelodin till Svensktoppen dra igång på full volym. Den här dagen kan bara bli bättre.

Honk-honk-honk

I onsdags eftermiddag: Damen i Audin bakom mig tyckte tydligen att jag accelerade upp till 20 km över tillåten hastighet lite för långsamt, eftersom hon körde om mig på spärrområde och tvingade mig att gira häftigt till höger samtidigt som mötande bil fick kasta sig åt vänster. Jag slog till tutan i rena ilskan och den gav ifrån sig ett vänt litet tut.

I går eftermiddag: Damen i Volvon framför mig vid stoppsignalen missade när det slog om till grönt. Bilen bakom mig tutade till, några sekunder senare slog jag lite förläget till tutan även i min bil, såg hur damen ryckte till, rivstartade iväg - vilket inte har önskad effekt när man ska göra en skarp högersväng - och ursäktande blinkade med varningsljusen ett par gånger.

Alltså. Vad man vill ha är ju olika tutor för olika situationer, eller hur? En snälltuta när man bara lite försynt vill uppmärksamma medtrafikanterna på att läget är grönt, de kan åka nu. Och en argtuta för att uppmärksamma mottrafikanterna på att deras körstil är mindre än bra.

Och framledes kanske man kan vidga det till något i stil med ringsignaler till mobilen? Ladda ned din egen signalhornssignal, mp3-format fungerar!

Kung för en dag

En dag i månaden är detta jag:

You're the top!
You're the Coliseum.
You're the top!
You're the Louvre Museum.
You're a melody from a symphony by Strauss
You're a Bendel bonnet,
A Shakespeare's sonnet,
You're Mickey Mouse.
You're the Nile,
You're the Tower of Pisa,
You're the smile on the Mona Lisa

osv

I dag var september månads "kung för en dag"-dag. I dag var det fakturering på jobbet. En minut över åtta kom första kollegan med ett inställsamt "heeeeeeeeeeeej", samtidigt började MSN blinka på skärmen från kollega två, strax efter kom chefen och bad mig hjälpa kollega tre. Och så höll det på.

Bara för att jag är dum nog att inte tycka att SAP är helvetet på jorden utan tvärtom ganska prydligt och exakt och liksom behagligt fyrkantigt och inrutat.

Uppläxning

Idag blev det lunch på Vetekatten bland silverrävar och budapeststubbar. Jag satt i godan ro och tuggade på min ost- och skinkpaj när körsbärstomaten på tallriken plötsligt sköt iväg mot friheten med ett lyckligt yl. Min slintande gaffel kan ha haft något med det att göra. Egentligen ylade den väl inte heller, den såg bara väldigt glad ut att slippa bli uppäten. Tomaten försvann utom synhåll men kom snart tillbaka igen i en väldigt bestämd dams näve. Med barsk stämma sa hon: "Någon kan halka på den!" och satte ner den på bordet med eftertryck.

Toppen. Nu kommer jag vara känd som "hon som uppmuntrar lårbensbrott" och bli bannlyst därifrån för evigt.

Knight in shining armor

Jag har grön tröja med puffiga ärmar i dag. Alltså, det är lite puffigt precis där ärmarna är fastsydda. Det är inte puffärmar. Det är långärmat.

Men de där små puffarna räcker för att jag ska känna mig lite som en skön jungfru på medeltiden. Nu väntar jag på min riddare i rustning på vit häst som ska rädda mig med dragen lans från mätkoderna jag sitter med. Så fort han har löst problemet med att få in en häst och en dragen lans genom snurrdörrarna nere i receptionen kommer han, det är jag övertygad om!

Cake or death

Jag är mycket för temadagar. Fram för fler anledningar att fira något! Här på jobbet har vi bland annat infört Vit Måndag (kan tolkas lite fritt...), Högklackstisdag och Hållningsonsdag. Men särskilt sympatiska är ändå sådana officiella där något ätbart är inblandat: Kanelbullens dag (4 oktober red. anm.) är favoriten. Nu visar det sig att nästa vecka är Prinsesstårtans VECKA, och jag muttrar lite över att det bakverk jag tycker minst om fläker ut sig över sju hela dagar. Jag ska baka fler banankakor som protest.

Apropå kaka:

Samlingspärmen

Kollegans hobby är att fotografera gatuskyltar i området kring jobbet eftersom han gillar kvartersnamnen. Hittills har han "Kortregistret", "Miniräknaren" och "Samlingspärmen". (Personligen tycker jag "Räknestickan" hade passat in bättre bland de andra än "Miniräknaren".)

Hans bakgrundsbild på datorn? Fotot på skylten med kvartersnamnet "Samlingspärmen".

Misär

I tisdags eftermiddag kom Förkylningen Från Helvetet och bokstavligen drämde mig i huvudet. Jag vacklade hemåt från jobbet men hade sinnesnärvaro nog att svänga in på East Trading för att köpa Ginger Drink på påse, den är så stark att man blir varm och pirrig ända ner i tårna. Sen dess har jag alltså legat däckad och dagarna har flutit ihop till en sorglig sörja av dålig dag-TV och en årsförbrukning av Lambi. Igår vågade jag mig äntligen ut, men mina ömkliga lungor tog slut tio minuter från ytterdörren i höjd med Odenplan och jag fick vända om med slokande öron.

Jag är inte bra på att vara sjuk! Ändå har jag en personlig Florence Nightingale som baddat min panna och försett mig med mat. Idag har jag i alla fall svängt ihop en banankaka och jag längtar tills jag kan skutta fram med ljummen höstluft i lungor som inte visslar och piper. Skutteliskutt.

Warning!

Vår bil vet uppenbarligen något som vi inte vet.

För varje gång vi startar motorn (vilket blir rätt ofta om man som jag i morgontrött tillstånd då oc då försöker starta i uppförsbacke på trean. Sådant gillar tydligen inte elva år gamla Renault Laguna kombi-bilar.) påpekar färddatorn högljutt "WARNING! Sidelights faulty!".

Och det är ju sympatiskt och bra. Om det inte vore för att vi inte har några sidelights på den här bilen. Har aldrig haft. Kommer antagligen aldrig att ha. Vi har kollat varenda ljus. Vi har lusläst manualen. Vi har slitit vårt hår (inte egentligen). Men bilen håller ut. Och påpekar. Och påpekar. Och påpekar.

Och så länge vi inte lagar de obefintliga sidoljusen kommer den väl fortsätta göra det.

En liten anekdot om glass

Jag är omgiven av hängivna glassälskare. Och de tycks alla favorisera Ben & Jerry. Allra helst Cookie Dough.

En av dessa hängivna bestämde sig för att göra sin egen Cookie Dough, på förhand döpt till Copy Dough. Han köpte vaniljglass. Han fixade fram kakdeg. Han satte ihop det. Han smakade på det.

Copy Don't.

Tysk ragamuffin

I förra veckan skulle ett internt utskick ha gjorts. Det bromsades medan vi inväntade den tyska språkgranskningen. I förmiddags fick jag den granskade versionen och började jobba med den. Jag tyckte dock inte den riktigt stämde överens med övriga språkversioner av samma utskick, så jag ringde samordnaren och bad denne kolla.

Jodå.

Tysken har språkgranskat det interna utskicket. Som gick ut i september 2008. Min totala tilltro på tyskars effektivitet har fått sig en mindre knäck. (Man kan ju tycka att h*n borde ha reagerat över att utskicket innehöll en massa "nästa möte hålls 4 oktober 2008" och "under hösten 2008 kommer vi att" - fast på tyska då.)

Så tack vare denna tyska ragamuffin får jag i stället för att jobba trösta mig med något av det roligaste jag sett på länge (ledsen Anna, men det här slår Total Eclipse of my Heart med hästlängder):

Huh?

Igår gjorde jag ett tappert försök att kolla på Kommissarien och havet. Det var ungefär som att titta på en plågsamt lång tvättmedelsreklam. Att dubba tyska till svenska var en dålig idé redan med Prussiluskan, jag försöker läsa på läpparna och roa mig med att gissa vad de egentligen säger. Det brukar gå sådär.

Och sluta ungefär på den här nivån:

"..but really they're just humiliated grapes."

Kan någon förklara poängen med russin för mig?

(Jag har tillbringat en löjligt stor del av morgonen med att plocka russinen ur den hutlöst dyra nöt- och bärmixen som skulle pigga upp mig. Och då menar jag inte plocka russinen ur mixen på det bra viset.)

Valkampanj

Kristin: Varför tittar min gladsmiley skevt nedåt åt höger i e-buddy?

Anna: Min tittar åt vänster. Det kanske är ett politiskt ställningstagande?

Kristin: Som om jag inte blivit nog förolämpad av den här tjänsten med bantningsreklamen, nu lägger den sig i mina politiska åsikter!

Anna: "Högern smygvärvar väljare med chattklient"

E-buddy

I dag kör jag e-buddy. Inte bara är den hemskt förvirrande för en surpuppa som jag, dessutom misstänker jag att den förolämpar mig. För efter att jag fyllt i kön och ålder skulle den anpassa reklamen till just mig.

I stället för den inledande reklamen för mobiltelefonsspel gav den mig "1 Rule To A Flat Stomach: Obey".

Vad jag suktat efter idag

1. En klänning härifrån.

2. Paris på en säkerhetsnål.

3. Att bli bakad åt.

4. En tillvaro lite mer som i reklamen.

5. En soldriven ugglekompis.

God natt!

Dagens i-landsproblem

I går kom jag mig äntligen för att fixa Spotify.

I dag har jag upptäckt ett oväntat problem.

Tidigare har jag oftast använt playlists på Youtube för att få lite musikunderhållning under arbetsdagen. Så när jag nu lyssnar på Blur via Spotify är det otroligt enerverande att inte då och då kunna ta en titt på videon till låten.

Allra helst som mitt nittiotalsjag var sällsynt förtjust i Damon Albarn.

Japp

Enligt oerhört säkra källor är 100% av medarbetarna på min avdelning pigga.

Så nu äter jag Japp för brinnande livet. Vem vill vara den som sänker statistiken, liksom?

Tisdag också!

Jag har så fantastiskt ONT i magen men jag fattar inte vad det är jag äter som jag inte tål. Jag har uteslutit laktos och gluten. Vad är kvar då liksom? Frustration på hög nivå, och jag veeet att jag borde ringa doktorn. Istället äter jag min lunch vid skrivbordet i små tuggor och hoppas att den tänker vara snäll.

Mellan tuggorna läser jag Linna Johansson och hon är i mina gamla barndomshoods (som även är hennes såklart) och jag känner igen växthusen och vägarna på bilderna och jag blir sentimental och längtar dit där allt är grönare och lugnare och mindre... tisdag.

Nomnom

Djupt försjunkna över vår lunch-pad thai pratade jag och kollegan om att man kanske borde tänka mer på vad man äter i alla fall. De tankarna försvann hastigt när vi flanerade bortåt Plattan och plötsligt befann oss i ett inferno av nygräddade crépes, apfelstrudlar i tungviktarklass, jättelika pretzelhögar, prydligt staplade italienska småkakor, drivor av engelsk konfekt med tveksamma färgämnen. Sockerstinna av blotta anblicken raglade vi bortåt kontoret igen.

I en av tidningarna med glossigt omslag står det att dina cravings säger hur du mår (tydligen helt vetenskapligt undersökt av en amerikansk psykoterapeut...). Är du sugen på chips är du stressad, längtar du efter choklad är du sorgsen och behövande, lockar glass mer behöver du tröst, glufsar du i dig kött är du ARG. Jag har däremot varit sugen på saker med vinbärssmak hela dagen och undrar vad det betyder.

Drivor av godis vid Plattan.

Kvinna med koll

Häromdagen flyttade vi runt på kontoret. Vi gör det då och då. Ungefär en gång i kvartalet. Till det höga nöjet för kollegor från andra avdelningar - utöver de som sköter omkopplingen av telefoner och flyttar datorer då.

Den här gången flyttade min närmaste kollega in i det urtrista rummet jag sitter i. Hon satte händerna i sidan, betraktade omgivningen och meddelade bestämt att tråkigare rum har hon väl aldrig skådat, något måste göras och så gick hon prompt ut och stal/flyttade in en gigantisk hyr-krukväxt från kontorslandskapet utanför.

Det slumpade sig så att samma dag som krukväxten adressändrade kom plantuthyrarna på sitt månatliga besök. Eller hur ofta det nu är. Och här har vi levt i tron att de går runt och pysslar om blommorna vartefter de springer på dem i korridorerna. Men icke.

Plantdamen såg sig misstänksamt omkring och undrade bistert om det inte var så att det fattades en planta och vem hade tagit den, när och varför, va, va, VA?! Kollegorna ute i landskapet såg sig oskyldigt om och hade aldrig ens noterat den plantan och inte fattades det väl någon, det måste vara ren inbillning, ska du inte lägga dig en stund, plantdamen?

Alltså. Har de sådan järnkoll på var alla plantorna står? Eller har de kartor över placeringarna som de tar upp och jämför med? För det är inte precis någon liten byggnad, det här - när det byggdes i slutet på 60-talet var det norra Europas största kontorshus.

Förunderligt nog reagerade damen sedan ifråga inte över huvud taget på att det stod en extra krukväxt inne i vårt rum.

Konsumenttips

Vad man kan annars köpa för 192 000 (som inte är arbetsrelaterat):

• 38 par Manolos
• Skavsårsplåster för resterande 2 000...
• ...eller möjligtvis ge en slant till någon som trampar in skorna åt dig

Skomodet i höst är så tröttsamt om man som jag har en trasig vänsterfot och inte kan ha högklackat. Å andra sidan förstår jag inte hur man kan ta sig framåt på de där femtoncentimetersklackarna med platå. Efter jobbet är det jag som köper ett par nya Converse.

Åh hupp

Så sitter jag där på jobbet, en tidig torsdagmorgon i början av september. Teet är rykande hett, frukostmackan (rågbröd, inte franskbröd, efter erfarenheter dragna från häromdagen) färsk, i hörlurarna ljuder Dinah Washington. Lite småsömnigt kollar jag jobbmailen och ser att jag fått en faktura. Konstigt, eftersom jag precis kommit tillbaka från föräldraledighet och inte beställt något sedan i oktober 2008. Nyfiket öppnar jag fakturaportalen. Och prompt sätter jag teet i halsen. För där vinkar en försynt liten faktura på den nätta summan av

192 000 pix

Jag vaknade åtminstone.

Om 35 år...

Mitt i onsdagstristessen och uppdaterandet av processbeskrivningar (ja, du får gäspa vid blotta tanken) funderar jag på hur jag kommer bli som pensionär, om 30-35 år ungefär.

Jag tror att jag skulle bli en liten grå tant som offrar mina sista pensionsslantar på böcker. Så sitter jag där i läsfåtöljen och bara slukar bok efter bok och lever mitt liv genom helt andra mer eller mindre påhittade individer.

Då och då reser jag mig knakande ur fåtöljen för att gå ut och rensa rabatterna.

Ety jag när en vision om att jag en dag ska visa mig vara en trädgårdsmänniska. Det går sådär, kan jag väl säga. I måndags när jag rensade rosenrabatten för första gången sedan i maj (och då var det i ärlighetens namn inte ens jag utan min fars sambo som rensade den) blev jag brutalt huggen till blodsspillan av Ingrid Bergman. Hon slet även sönder min tröja med Kafka-motiv.

Vad säger vardagsfilosofen om den kulturella kampen?

Bless you

Jag råkade nysa på t-banan idag, i armvecket och allt som mamma lärt mig, men medresenärerna fick något vilt i blicken och jag såg hur flyktreflexen ryckte i vaderna på dem. Om någon månad kommer alla stå där med munskydd ska du se. Jag har inte reflekterat så mycket över influensan men idag slog det mig att jag ju har riktigt eländiga astmalungor och egentligen ligger lite risigt till. Huvva.

Den stora bluffen

Egentligen vet jag inte varför jag försöker prova nya saker. Jag gillar det ju nästan aldrig.

Som de där nya chokladtuggummina. De där som är lite fusion, lite Chocolate goes mint goes... Ända tills de lanserades levde jag i tron att det inte fanns något med choklad i jag inte gillar. Jo tjena. Chocolate goes caramell goes uäck. (Sedan är det ju för all del den detaljen att jag inte tycker om tuggummi över huvud taget. Varför vill man ha något i munnen och tugga och tugga och tugga utan att någonsin svälja ned det?)

Eller som de nya Läkeroltabletterna. Jag köpte Pomegranate mest för att asken skröt om att tabletterna innehöll riktiga jordgubbsbitar. Jo tjena. Du vet alla de där miljoners miljarders ilskna små fröna i jordgubbar? De var med. Något annat som var ens i närheten av jordgubbsrelaterat såg då inte jag till.

Hej. Jag heter Kristin. Jag är trygghetsnarkoman in absurdum. Jag föredrar Läkerol Original, Salvi eller Salmiak. Och jag föredrar mina (mint)tuggummin kvar i förpackningen i affären.

Förmiddagsgympa

När jag sömndrucken lommade fram till jobbhissarna i morse möttes jag av en man i en fez. Med spensliga tightsklädda ben skenade han som en ilsken ponny mellan hissarna och tryckte på knapparna så fort de slocknade. Bip. Bip. Biiiip! Sedan ställde han sig framför spegeln i entrén, torkade svetten ur pannan, rätade till fezen som åkt på sniskan av allt springande och gick.

Tisdagmorgon

Jag har mjöl i tangentbordet. På riktigt. Nu minns jag varför det är bättre att äta rågbröd än franskbröd till frukost.