Ett tag hade jag en teori om att hon kanske var min skyddsängel (för visst skulle hon passa i vit särk och ruggande vingar?). Men det känns lätt olyckbådande att ha en sådan sävlig ängel.
Nåväl. Nu var det ett tag sedan jag såg Kristina. Istället har Ernst Billgren börjat korsa min väg rätt frekvent. En dag står han med sin pälskantade rock och hänger utanför thaiholken, en annan dag i det närmaste krockar jag med honom när jag svänger runt ett hörn på väg till jobbet... Och jag börjar fundera på om det är en vanlig extraknäck i kultursvängen. Det där med skyddsänglandet alltså.
Jag springer på Emma Sjöberg och hennes man i Vasastan hela tiden. Men jag tror inte de har något intresse av att skyddsängla mig, även om det vore behövligt. Synd, de vore coola skyddsänglar tycker jag. Eller snygga i alla fall och inte så sävliga. /Therese
SvaraRaderaKristin: Ewerlöf! Jamen jag är också hopplös på att se kändisar egentligen. Senast igår missade jag att Simon & Thomas-Simon stod rakt framför näsan på mig.
SvaraRaderaTherese: Man borde få välja vem man blir skyddsänglad av. Helt klart.