söndag 11 oktober 2009

Kristina, Ernst och jag

I några år nu har jag sprungit på Kristina Lugn titt som tätt. Lite var som helst hasar hon förbi med sitt yviga hår och sina slokande axlar, i t-banan, på någon tvärgata. Ibland kommer jag på att jag inte har sett henne på ett tag, och som genom ett trollslag dyker hon upp i mjölkdisken på Hemköp eller så.

Ett tag hade jag en teori om att hon kanske var min skyddsängel (för visst skulle hon passa i vit särk och ruggande vingar?). Men det känns lätt olyckbådande att ha en sådan sävlig ängel.

Nåväl. Nu var det ett tag sedan jag såg Kristina. Istället har Ernst Billgren börjat korsa min väg rätt frekvent. En dag står han med sin pälskantade rock och hänger utanför thaiholken, en annan dag i det närmaste krockar jag med honom när jag svänger runt ett hörn på väg till jobbet... Och jag börjar fundera på om det är en vanlig extraknäck i kultursvängen. Det där med skyddsänglandet alltså.

4 kommentarer:

  1. Jag tror inte jag skulle känna igen Ernst Billgren om han så satt som god och ond på mina båda axlar.. Jag ser aldrig några kändisar. En gång grävde jag efter stuvbitar i samma låda som Katarina - just ja, nu kommer jag inte ens ihåg vad hon heter.. blond skådis, trevlig röst, var med i någon komediserie för massor av år sedan. Och det upplystes jag om efteråt av en vän, för inte märkte jag det då inte.

    SvaraRadera
  2. Jo! Jag lunchade ju ett bord från Stenmark i vintras! Han åt dagens :P

    SvaraRadera
  3. Jag springer på Emma Sjöberg och hennes man i Vasastan hela tiden. Men jag tror inte de har något intresse av att skyddsängla mig, även om det vore behövligt. Synd, de vore coola skyddsänglar tycker jag. Eller snygga i alla fall och inte så sävliga. /Therese

    SvaraRadera
  4. Kristin: Ewerlöf! Jamen jag är också hopplös på att se kändisar egentligen. Senast igår missade jag att Simon & Thomas-Simon stod rakt framför näsan på mig.

    Therese: Man borde få välja vem man blir skyddsänglad av. Helt klart.

    SvaraRadera