En helt vanlig sensommarkväll hemma hos oss gör ettåringen en volt ned i dammen. Hans hulda moder (dvs jag) tittar upp från middagsgrillandet i lagom tid för att se de gummistövelsklädda fötterna vifta i luften, innan den lika hulda fadern hinner fram för att fiska upp den drypande dyngsura, smutsiga, tämligen ilskna och skrubbsårsblödande lilla huliganen.
Treåringen blir alldeles salig och hans ögon lyser av lycka. Prompt hämtas fyra olika slags plåster och han väljer allvarligt mellan Disney-, Hello Kitty-, Cars- och Bamsemotiv innan beslutet fattas. Hello Kitty ska lillebror ha.
Det tycker dock inte den skadade och vi ser hur en ilsket tjutande lillebror flyr över gräsmattan med en envis storebror med plåster i högsta hugg efter sig.
När lugnet till sist lägrar sig har vi en prydligt Hello-Kitty-omplåstrad gungställning.
onsdag 25 augusti 2010
lördag 7 augusti 2010
Ibland...
...undrar jag hur två så komplett idrottsointresserade människor som maken och jag har lyckats få två sådana totala huliganer till barn?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
