Tack för att du väntar. Vi gör vårt bästa..

Pelletsen håller på att ta slut och i november vill jag inte vara utan. Beställningen lade maken första november, och det var upp till tio dagars leveranstid. Så nu när klockan börjar närma sig fyra på eftermiddagen dag tio slog jag en vänlig signal till leverantören (tillika ett av de större bensinbolagen).

Tack för att du väntar. Din köplats är nummer två. Vi gör vårt bästa för att förkorta kötiden så mycket som möjligt.

Och om 17 minuter för att ta mig från nummer två till att komma fram är deras bästa vill åtminstone jag inte vara med dagar när de bara gör halvhjärtade försök att hantera sina kunder!

Helst inte när det visar sig att dagen ordern läggs - i vårt fall måndagen eftersom de inte jobbar söndagar (vilket personen i kundtjänst upplyste mig om tre gånger på två minuter) - inte räknas in bland de tio, så det är måndag som gäller för oss. Efter några milda påpekanden om att det inte var direkt tydligt kommunicerat medgav personen att ja, jo, jag var ju inte den första som reagerat och det kanske borde tas upp med cheferna så att informationen ändrades.

No shit, Sherlock?

Zzz

I fredags trillade hösttröttheten över mig som en fuktig, lite för stor yllemössa. I lördags stod zombies och häxor och konverserade muntert på innergården framåt småtimmarna och jag kände mig som en bitter kalas-sabotör som la kudden över huvudet och muttrade "men låt mig soooova!". Men med en samlad kraftansträngning lyckades vi häva oss upp ur soffan igår för att fira födelsedagsbarnet mamma på den lokala italienaren. Hon fick en tuff dramaten för att börja pensionärslivet med stil!

Nu ska jag fortsätta fokusera på att hålla mig vaken.