Problem i influensans spår.

Mejlkonversationerna på jobbet har till allas spänning varit toalettrelaterade den här veckan. Och mer eller mindre ilskna. Här är det senaste tillskottet: "Tänk på när ni ställer ut mysiga små ljus på toaletterna. Placera dem inte bredvid handspriten. 85% sprit brinner ganska bra."

Blip blip

Det var nog julen -83 eller kanske -84 som jag fick mitt bruna Donkey Kong Game & Watch. Du vet den man ska hoppa över krokodiler och gnistor i och ta sig upp med nycklar till apskrället för att låsa upp kedjorna som håller honom fången. Hur som helst var hela den julen en enda stor turnering i vem som kunde få flest poäng, det blip-blip-blippade alltid någonstans i huset. Sen föll spelet i glömska som det brukar vara. Men jag har saknat det.

Fast nu är Donkey Kong är återfunnen i ett skåp hos mina föräldrar! I originalförpackning och allt. Och med ett nytt batteri blippar han oförtrutet vidare. Eftersom jag är hemma och hängig idag har jag inget bättre för mig än att försöka slå mitt high score från igår: 366. Jag är lite ringrostig, men det tar sig!

Kaka!

Idag har Google finaste loggan på länge. Och jag är inne på andra veckan utan socker. Det går rätt bra ändå. Suget har avtagit betydligt och när jag äter mina blygsamma rutor med mörk choklaaa på lördagarna (det är fortfarande tillåtet, nån måtta får det vara) är det inte riktigt lika gott som vanligt. Däremot är det självplågeri med thaimat till lunch eftersom sockersuget efter en röd curry är rätt, eh, påtagligt. Ögonen blir stirriga som kakmonstrets när kollegorna glider förbi med chokladpraliner och tjusiga blåbärsmuffins. Men, skam den som ger sig.

Åkte till Koh Singh för att finna lugnet i helgen

Som vanligt däckade katten och jag med kläderna på direkt efter maten. Det räcker med en tredjedels folköl efter en heldag med intressanta uppgifter som utfällning av fyra meter lång stege som kan vikas åt olika håll, få den att stå stadigt mot gammalt torp så man kan se om någon av alla lapparna på taket flugit av. Det var svårt att avgöra då taket ser ut som ett mossigt lapptäcke ovanifrån. Vi kunde inte se att någon bit av taket fattades.... Sedan skulle roddbåten nattas. Med en pressening. Varför båtar ska svepas in som småbarn känns lite oklart, men vi gjorde på bästa sätt. Den blev fint insvept från topp till tå. Ingen saga hade vi med att läsa tyvärr....

Jag vaknade alltså vid midnatt, då jag kände behov av att "pudra näsan". Inte helt vaken smög jag ut i den vanligtvis Bullerbybetonade omgivningen....och


Midnatt
smyger ut i kallt, frostigt gräs, dimmig fullmåne ovan nakna trädkronor
det viskas i natten, det växer till ett ylande, ett skällande,
som kommer närmare...


Jag borde tänkt på att det var Halloween...

Zzz

I fredags trillade hösttröttheten över mig som en fuktig, lite för stor yllemössa. I lördags stod zombies och häxor och konverserade muntert på innergården framåt småtimmarna och jag kände mig som en bitter kalas-sabotör som la kudden över huvudet och muttrade "men låt mig soooova!". Men med en samlad kraftansträngning lyckades vi häva oss upp ur soffan igår för att fira födelsedagsbarnet mamma på den lokala italienaren. Hon fick en tuff dramaten för att börja pensionärslivet med stil!

Nu ska jag fortsätta fokusera på att hålla mig vaken.