The point of being nytonad

I går tonade jag håret. Det händer ungefär en gång var sjätte månad och varje gång undrar jag efteråt varför jag anstränger mig. För det är aldrig någon som märker någon skillnad.

Fast jag byter nyans och märke och allt.

Å andra sidan antar jag att jag ska se det positivt, för det måste ju betyda att mitt hår är till exempel sammetsbrunt även naturligt? Och inte råttgrått som jag alltid hävdar.

(Vad är sammetsbrunt för knäpp nyans egentligen? Jag ser liksom plyschsoffor från 70-talet i en furuspäckad gillestuga framför mig. Vad fick mig att välja just den nyansen i affären? Förutom, uppenbarligen, en stark känsla för att den passar mig, eftersom ingen ser någon skillnad, då.)