I går tonade jag håret. Det händer ungefär en gång var sjätte månad och varje gång undrar jag efteråt varför jag anstränger mig. För det är aldrig någon som märker någon skillnad.
Fast jag byter nyans och märke och allt.
Å andra sidan antar jag att jag ska se det positivt, för det måste ju betyda att mitt hår är till exempel sammetsbrunt även naturligt? Och inte råttgrått som jag alltid hävdar.
(Vad är sammetsbrunt för knäpp nyans egentligen? Jag ser liksom plyschsoffor från 70-talet i en furuspäckad gillestuga framför mig. Vad fick mig att välja just den nyansen i affären? Förutom, uppenbarligen, en stark känsla för att den passar mig, eftersom ingen ser någon skillnad, då.)
tisdag 9 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Haha! Jag ser rödhårig ut även om jag är blond egentligen (eller fasligt mörkblond numera. råttrått.). Folk reagerar BARA om jag har ofärgat hår, då får jag kommentarer om att "Jaha, är du blond nu?" (det är lite som med färger. Jag har massor med tröjor som är röda, gröna, oranga, bruna... men det är bara när jag har min rosa skjorta folk reagerar och säger "Åh, du har inte svart idag!" Då har jag ändå kunnat ha en vit skjorta dan innan)
SvaraRaderaJag brukar säga till frissan när jag slingar mig (också typ var sjätte månad) att det ska synas, då skrattar de alltid. Jag hittade hit. Kram! Ventil
SvaraRadera