Om 35 år...

Mitt i onsdagstristessen och uppdaterandet av processbeskrivningar (ja, du får gäspa vid blotta tanken) funderar jag på hur jag kommer bli som pensionär, om 30-35 år ungefär.

Jag tror att jag skulle bli en liten grå tant som offrar mina sista pensionsslantar på böcker. Så sitter jag där i läsfåtöljen och bara slukar bok efter bok och lever mitt liv genom helt andra mer eller mindre påhittade individer.

Då och då reser jag mig knakande ur fåtöljen för att gå ut och rensa rabatterna.

Ety jag när en vision om att jag en dag ska visa mig vara en trädgårdsmänniska. Det går sådär, kan jag väl säga. I måndags när jag rensade rosenrabatten för första gången sedan i maj (och då var det i ärlighetens namn inte ens jag utan min fars sambo som rensade den) blev jag brutalt huggen till blodsspillan av Ingrid Bergman. Hon slet även sönder min tröja med Kafka-motiv.

Vad säger vardagsfilosofen om den kulturella kampen?