Alla kan bli inredare!

I går befann jag mig hos en mötesarrangör. Allt såg helt normalt ut, så där lagom prydligt och strikt och välordnat.

Sedan gick jag på toaletten.

Förrummet var klätt i röd krossad sammet med bronsfärgade speglar över tvättställen, och med dämpad rödtonad belysning.

Och toaletterna - med en takhöjd på ungefär tre meter - var klädda med röd blank mosaik upp till en och en halv meters höjd. Däröver var det bronsfärgade speglar hela vägen upp till taket. Och i taket.

Jamen hur tänkte de där?

En alldeles normal dag

I dag lunchade jag med en kollega som var Sveriges enda manliga ko i ett tidigare liv.

Kollegan är dessutom besatt av läderskor.

Tid att slå ihjäl

Här har jag gått omkring i åratal och trott att urmakare är fridsamma personer som sitter och pysslar med sina små kugghjul och pyttesmå skruvar och aldrig brusar upp. Och så visar det sig att min kollega har träffat på en urmakare rätt nära jobbet som är snudd på ond. Barsk och otrevlig och skrämmer henne halvt ur skorna.

Så när min klocka lämpligt stannade 11.55 i går var det ingen tvekan om var batteribytet skulle ske. Mot Barska Urmakaren, med Skrämda Kollegan vid min sida.

Skrämda Kollegan tog mod till sig och frågade om hennes klocka, inlämnad för reparation 14 december, kanske var klar? Barska Urmakaren blängde på henne och fräste att det var väl självklart att den inte var, ingen jobbar i december, det visste hon väl? Nähä, jaha, just det, mumlade hon försynt och smög iväg längs väggen.

Mitt batteribyte gick däremot snabbt och bra och jag var beredd att avskriva barskheten mot Skrämda Kollegan som en personkemigrej. Tills Barska Urmakaren drämmer till mig med beskedet att den där klockan jag har, den kommer inte hålla länge till. Som om jag bett om en diagnos! Som om jag behövde få en dödsdom! Jag blev alldeles "säg det inte så den hör" och är nu mäkta upprörd.

Nej. Till den urmakaren går jag aldrig igen.

Förresten lyckades jag inte lista ut hur man tar sig in genom dörren utan hjälp så jag går nog aldrig dit igen alldeles oavsett.

Back in the U.S.S.R

Så återvänder jag till verkligheten efter några veckors julledighet och upptäcker, som i Guldlock, att Någon har använt mitt skrivbord. Inte nog med det, denne Någon har bytt ut mitt svängda, trådlösa tangentbord och min svängda, trådlösa mus till raka fyrkantiga sladdburna sådana.

Så jag muttrar lite och byter tillbaka. Efter någon timme anländer Någon och erkänner skamlöst att de raka fyrkantiga sladdburna attiraljerna är stulna från avdelningschefen. Hupp, inser jag, här sitter jag med glödhett stöldgods som en annan hälare.

Och när avdelningschefen anländer duckar jag.

Havrebollstestet

Vi hade Redaktionens Stora Havrebollstest på jobbet i eftermiddags. Blindtest av havrebollar från ett ställe i Midsommarkransen, och ett ställe i Blackeberg, det hela initierat av en ivrig Blackebergsförespråkare. Så ivrig att en av frågorna på våra testformulär löd "Är du mutad av Xxxxxx?".

Mutor eller ej, resultatet blev en rungande seger för Midsommarkransenbollarna. Resultatet blev också ett smärre kallt krig på redaktionen, där förespråkarna av testboll B (Blackeberg) inte längre talar med förespråkarna av testboll A (Midsommarkransen).

Just an ordinary day at the office.

Blodgenomströmning

Jag var på "lär-dig-sitta-ordentligt-så-företaget-slipper-ösa-ut-pengar-på-din-fysiska-rehabilitering"-utbildning (även känt som "genomgång i ergonomi") i förmiddags.

Efter genomgången kom den vänliga lilla damen trippande till var och en av oss och ställde in stol och bord och flyttade skärmar och fällde ihop det ena och ut det andra och helt plötsligt såg jag hur rörigt mitt skrivbord är och hur allt jag gör och alla mina arbetsställningar är fel.

Det kanske inte är så dumt egentligen, att leva i helig ignorans. För annars blir det med mitt skrivbord och min skrivbordsstol som med vett och etikett - så fort jag inser hur mycket som går att göra fel (och hur lättstött omgivningen kan vara) vågar jag inte ens gå ned till kiosken och köpa mig en Mer. Eller, i det här fallet, flytta på pennstället så det inte står i den optimala vinkeln för mina muskler.

Bara så ni vet

Copying a Classification Tree or Classification copies its hierarchy of Classifications and Classification Shortcuts; however, you must specify whether classified items are also copied. Moving a Classification Tree or Classification moves its hierarchy and all classified items. If you copy or move a Classification to the same level in a hierarchy as a Classification Tree, the Classification becomes a Classification Tree. If you copy or move a Classification Tree to the level of a Classification, the Classification Tree becomes a Classification.

Hjälpdokument eller stjälpdokument?

Tisdag morgon i oktober

Det stod en bunt svartklädda huttriga morgonsura människor och blängde på omvärlden utanför hissarna på jobbet vid åtta i morse.

De såg att vara rollbesatta för att jobba på ett stort statligt murrigt företag.

Recension: Dumlekaka

Alltså. Jag gillar Dumle. Eller - egentligen är jag emot dem lite, baserat på att de har förirrat sig så långt från ursprunget: En Dumleklubba har av lättförståeliga skäl hårdseg kola, alla andra Dumlingar har lösare.

En Dumle är dock alltid en Dumle, så när jag nere i butiken på jobbet såg en Dumle-chokladkaka i hyllan och dessutom var i starkt behov av firarchoklad var jag tvungen att testa.

Men nja.

Dumleklubba är hårdseg är god.
Dumlekola är trevligt lösseg är god.
Dumlechokladkaka är jättelösseg är mest Plopp-smakande.

En klar besvikelse!

Handtvätt

Jobbet har låtit sätta upp fint inplastade orange A4:or mitt på spegeln inne på toaletterna, där lite text samt sex glada bilder instruerar oss i hur vi ska tvätta händerna. Hur vi ser ut i hår och ansikte är uppenbarligen inte viktigt längre.

Det visar sig att jag har tvättat händerna fel i 35 år. Dels har jag missat att man ska gnugga naglarna mot handflatan för att rengöra under dem. Och dels har jag missat att man, när man avslutat sin tvätt och sköljt av händerna, ska ta en pappershandduk för att stänga av kranen och öppna dörren med, och en annan pappershandduk för att torka händerna. Jag förutspår att svininfluensan kommer slå hårt mot världens trädbestånd.

Men det som gör mig mest frågande är - jag använder en pappershandduk för att öppna dörren och hålla mig alldeles ren. Men sedan då? Ska jag lägga plastfolie över tangentbordet och desinficera telefonluren innan jag svarar när det ringer?

Money money money

Jag har kollegor som är bekymrade över att de aldrig hinner göra av med friskvårdsbidraget från jobbet.

Jag förstår inte problemet. Att göra av med pengar har aldrig varit ett problem för mig. Och än mindre att göra av med pengar andra ger mig med en uttrycklig order att shoppa.

Lunchen i dag kostade 66000:-. Plus fem sallader.

Gala flickor, gala!

Det finns de som får åka till USA på konferens. Det finns de som får åka till Tyskland på utbildning. Det finns de som får åka till London på seminarium.

Klockan 13 i dag ska jag sitta i webinar. Dvs, jag ska koppla upp en dator här mot datorn hos en person som sitter i Kista som ska hålla en dragning för mig.

Mitt jobb är så glamoröst.

Samlingspärmen, dra något gammalt över dig

Kollegan har förstört mig totalt. Jag kan numera inte röra mig i stadsmiljöer utan att nogsamt inspektera gatuskyltar i allmänhet och kvartersnamn i synnerhet.

På lunchen i dag parkerade vi i kvarteret Inköpschefen.

Måndagmorgon

05.54 vaknade jag abrupt - elva värdefulla minuter innan klockradion skulle startat - av att jag tyckte mig höra signaturmelodin till Svensktoppen dra igång på full volym. Den här dagen kan bara bli bättre.

Kung för en dag

En dag i månaden är detta jag:

You're the top!
You're the Coliseum.
You're the top!
You're the Louvre Museum.
You're a melody from a symphony by Strauss
You're a Bendel bonnet,
A Shakespeare's sonnet,
You're Mickey Mouse.
You're the Nile,
You're the Tower of Pisa,
You're the smile on the Mona Lisa

osv

I dag var september månads "kung för en dag"-dag. I dag var det fakturering på jobbet. En minut över åtta kom första kollegan med ett inställsamt "heeeeeeeeeeeej", samtidigt började MSN blinka på skärmen från kollega två, strax efter kom chefen och bad mig hjälpa kollega tre. Och så höll det på.

Bara för att jag är dum nog att inte tycka att SAP är helvetet på jorden utan tvärtom ganska prydligt och exakt och liksom behagligt fyrkantigt och inrutat.

Knight in shining armor

Jag har grön tröja med puffiga ärmar i dag. Alltså, det är lite puffigt precis där ärmarna är fastsydda. Det är inte puffärmar. Det är långärmat.

Men de där små puffarna räcker för att jag ska känna mig lite som en skön jungfru på medeltiden. Nu väntar jag på min riddare i rustning på vit häst som ska rädda mig med dragen lans från mätkoderna jag sitter med. Så fort han har löst problemet med att få in en häst och en dragen lans genom snurrdörrarna nere i receptionen kommer han, det är jag övertygad om!

Samlingspärmen

Kollegans hobby är att fotografera gatuskyltar i området kring jobbet eftersom han gillar kvartersnamnen. Hittills har han "Kortregistret", "Miniräknaren" och "Samlingspärmen". (Personligen tycker jag "Räknestickan" hade passat in bättre bland de andra än "Miniräknaren".)

Hans bakgrundsbild på datorn? Fotot på skylten med kvartersnamnet "Samlingspärmen".

Tysk ragamuffin

I förra veckan skulle ett internt utskick ha gjorts. Det bromsades medan vi inväntade den tyska språkgranskningen. I förmiddags fick jag den granskade versionen och började jobba med den. Jag tyckte dock inte den riktigt stämde överens med övriga språkversioner av samma utskick, så jag ringde samordnaren och bad denne kolla.

Jodå.

Tysken har språkgranskat det interna utskicket. Som gick ut i september 2008. Min totala tilltro på tyskars effektivitet har fått sig en mindre knäck. (Man kan ju tycka att h*n borde ha reagerat över att utskicket innehöll en massa "nästa möte hålls 4 oktober 2008" och "under hösten 2008 kommer vi att" - fast på tyska då.)

Så tack vare denna tyska ragamuffin får jag i stället för att jobba trösta mig med något av det roligaste jag sett på länge (ledsen Anna, men det här slår Total Eclipse of my Heart med hästlängder):

Dagens i-landsproblem

I går kom jag mig äntligen för att fixa Spotify.

I dag har jag upptäckt ett oväntat problem.

Tidigare har jag oftast använt playlists på Youtube för att få lite musikunderhållning under arbetsdagen. Så när jag nu lyssnar på Blur via Spotify är det otroligt enerverande att inte då och då kunna ta en titt på videon till låten.

Allra helst som mitt nittiotalsjag var sällsynt förtjust i Damon Albarn.

Japp

Enligt oerhört säkra källor är 100% av medarbetarna på min avdelning pigga.

Så nu äter jag Japp för brinnande livet. Vem vill vara den som sänker statistiken, liksom?